Bästerbotten-sekten — Climaginaries

Bästerbotten-sekten och Blodbadet i Slåttana

Omställningen till Hållbara Västerbotten har också innehållit en del mörkare inslag. År 2045 inträffade det värsta massmordet i Västerbotten någonsin. ’Slåttana’, då 9 personer miste livet i skogarna utanför Vilhelmina, innebar ett slut för den extrema sekten ’Bästerbotten’ en av de värsta avarterna av omställningsfundamentalism världen skådat.

”Bästerbotten” var en sekt som föddes ur en längtan efter det förgångna, men som förvandlades till en mardröm. Den upplöstes 2048 som en följd av massmordet och granskningar som gjordes och efter en massiv internationell uppståndelse.

Medialab Lycksele avslöjade att allt från massavrättningar till tortyr och människorov skett inom sekten. Återigen hade Västerbotten att återhämta sig från en tid av förtryck. Nu, 2053, ser man tillbaka på denna period som en påminnelse om faran av att överge vetenskap, sluta tänka kritiskt och empatiskt och hur entusiasm kan svänga till extremism.

Här följer ett skriftlig utdrag ur den klassiska radiodokumentären.

Den går också att höra här: webadress

Bästerbotten: Sekten som ville rädda världen

[Inledande musik av dämpade fioler och naturens ljud]

Berättarröst: Välkomna till programmet Sekter och sektliknande beteende, där vi dyker ner i en av de mest fascinerande och skrämmande berättelserna från Västerbotten, berättelsen om sekten ’Bästerbotten’. En sekt som föddes ur en längtan efter det förgångna, men som snart förvandlades till en mardröm.

[ljudet av fåglar som kvittrar, vinden som susar genom träden]

Berättarröst: Året var 2026. I en tid präglad av klimatkris och urbanisering föddes en rörelse i de djupa skogarna i Västerbotten. Initiativtagare var en grupp människor som kallade sig själva ’Bästerbotten’, som drömde om att återvända till det enklare livet. Deras budskap var klart: "Odla själva, plocka bär och lev rent". Det var en uppmaning som senare blev till ett obligatoriskt påbud.

[ljudet av skratt och prat från en folkmassa]

Berättarröst: Men redan från början fanns det en mörkare underton. I takt med att sekten växte i antal och inflytande började de införa strikta miljökrav som övergick till moraliska och religiösa påbud. Det handlade inte längre bara om att leva i harmoni med naturen – nu handlade det om att leva i renhet på alla plan och att bli en "äkta västerbottning". Sekten växte sig stor mycket tack vare ett kraftfullt stöd från Region Västerbotten, där man såg rörelsen som en del av den gröna omställningen.

[ljud av en mässande röst]

Berättarröst: De bredde ut sig över hela samhället med en avgrundsdjup tro på att Västerbotten var det enda rätta. Författare som Torgny Lindgren, P.O. Enquist och Sara Lidman helgonförklarades och kallades för de tre giganterna. Deras skrifter omtolkades på nytt för att passa rörelsen, och användes som grundstenar för den nya läran. Det fria ordet ersattes med det ”västerbottniska ordet”. Giganternas ord tolkades bokstavligt, till exempel Torgny Lindgrens citat:

Du ska hedra din moder, annars ska det gå åt helvete för dig! Och godheten är icke en blandning av det ena och det andra, det goda är gott i sig själv och gott till sina verkningar! Om du säger något annat ska jag slå dig med det här cykelstyret så att du lär dig!

Det citatet användes som argument när man återinförde barnaga. Cykelstyren hängdes upp på centrala platser i alla hem och även i klassrum, och användes flitigt. För att främja disciplin och lära barnen att hedra sina föräldrar.

P.O. Enquists citat: ”Mot tankarna måste man alltid vara trolös. Annars blir man tankarnas fånge. Istället för att fånga in dem” tolkades av Bästerbottens högsta råd som att man inte skulle ha egna tankar utan endast tänka de tankar som högsta rådet hade godkänt. Förbudet mot egna tankar blev en viktig del av rörelsens ideologi.

Sara Lidmans citat från boken Tjärdalen ”Jag tror dej Nisj, klart att djävulen finns, sitter i kattkropp.” användes som argument för att avliva alla katter, som ansågs tillhöra invasiva främmande arter, i Västerbotten, 2035.

Ett angiverisamhälle växte fram, där grannar övervakade varandra och rapporterade avvikelser. Om man skrev eller sa någonting så skulle det göras på någon västerbottnisk dialekt och man fick inte avvika från de västerbottniska idealen. Man fick helt enkelt inte vara ”eljest”, vilket också var det värsta skällsord som man på den tiden kunde kalla en annan människa. Jakt, fiske, bärplockning och potatisodling var i princip de enda fritidsintressen som var tillåtna. Plakat med slagord som ”Den som inte plockar bären, skall heller inte äta sylten” och "Förena oss i skogens hjärta – älgjakten kallar!" sattes upp på platser där folk samlades.

[ljud av viskningar och dämpat prat]

Berättarröst: Medlemmarna i sekten tvingades att följa strikta regler. Att plocka bär snarare än att handla mat från affären blev en moralisk plikt. Människor bestraffades med döden för småsaker som att avstå från att delta i skörden. Det blev snart uppenbart att de lagar som en gång skulle skydda medlemmarna nu användes mot medlemmarna.

[ljudet av dörrar som stängs, ekande]

Berättarröst: Sektens stränga regler ledde till upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter. Med den grundade fasaden av miljö- och moralfrågor började motstånd att växa inom sektens egna led.

[ljud av ett röstläge som ändras, mer intensivt]

Berättarröst: Under åren 2045–2048 började splittringarna bli märkbara. De som vågade kritisera den strikta ledningen blev utfrysta, och flera medlemmar valde att fly. Historien når sin klimax när ett uppror skapas av en grupp avhoppare som tillsammans belyser sektens mörka sidor. Skandalen uppdagas och media tar till slut en djupdykning i det som hände under dessa 20 år.

[ljud av nyhetsklipp och röster från en rapportering]

Berättarröst: Våren 2048 upplöstes sekten på grund av granskningar som gjordes och efter en massiv internationell uppståndelse. Media hade avslöjat att allt från massavrättningar till tortyr och människorov skett inom sekten. Återigen hade Västerbotten att återhämta sig från en tid av förtryck. Nu, 2053, ser man tillbaka på denna period som en påminnelse om faran av att överge vetenskap, sluta tänka kritiskt och empatiskt och hur entusiasm kan svänga till slavarbete.

Intervju med Erik Marklund, barnfödd i Norsjö och tidigare en av ledarna för Bästerbotten

[Intro- och bakgrundsljud dämpas]

Intervjuare: Tack för att du är här idag, Erik. Först och främst kan vi berätta för våra lyssnare, att du Erik dömdes för ett antal brott 2048, bland annat bortrövande av barn och tortyr, och sitter nu fängslad på livstid. Hur mår du efter att ha lämnat sekten?

Erik: Tack. Det är faktiskt en lättnad. Att lämna en sådan miljö är både skrämmande och befriande. Jag har fått tid att tänka och bearbeta det som har hänt.

Intervjuare: Många har beskrivit att det utvecklades ett angiverisamhälle. Hur reagerade du på denna utveckling?

Erik: Det var en skrämmande verklighet. Grannar och även familjemedlemmar rapporterade varandra för minsta lilla fel eller avvikelse från västerbottensreglerna. Det kändes mer som en dystopisk skräckfilm än en gemenskapsrörelse. Och att man nu, med gemenskapen som täckmantel, skulle utföra sådana handlingar, det var chockerande. Det gick emot allt vi en gång trott på, tycker jag i alla fall.

Intervjuare: Vad fick dig att hoppa av efter så många år i ledarstolen?

Erik: Jag började ifrågasätta våra metoder, eller rättare sagt Anna-Lisas metoder. Hon styrde och ställde med reglerna som hon ville. Jag såg att vi, som en gång ville odla gemenskap och hållbarhet, i stället hade blivit en gisslan av våra egna regler. Dödstraff för små överträdelser? Det var inte vad jag trodde vi stod för. När sekten beslutade sig för en massavrättning av de som vi ansåg vara "otrogna västerbottningar" – de som inte anpassade sig till våra ideal – de som var eljest, det blev en brytpunkt för mig.

Intervjuare: Kan du berätta mer om den händelsen?

Erik: Det var på hösten 2045. Vi kallade det för ’Slåttanna’. Det var som en ritual, där vi ställde de avvikande inför "rättvisa". Jag satt vid den tiden i det råd som utdelat domarna, det känns fruktansvärt nu. Det fick mig sen att inse hur långt vi hade kommit bort från de värderingar vi en gång stod för.

Intervjuare: Hur gick massavrättningen till?

Erik: Det gjordes lite som en lek. De som var som eljest fick sina händer uppbundna på huvudet, för att liksom se ut som älgar med älghorn. De fick springa in skogen, och de sprang verkligen för sina liv. Alla jaktlag i Västerbotten var sen samlade för att med sina älgstudsare och hundar leta rätt på avfällingarna. Det jaktlag som fällde flest otrogna vann och efter jakten ordnades det en traditionsenlig älghippa för alla trogna västerbottningar.

Intervjuare: Hur ser du på sekten idag? Finns det något som du fortfarande identifierar dig med?

Erik: Jag tror fortfarande på vikten av att leva mer i harmoni med naturen och att värna om våra kulturella rötter. Men metoderna vi använde var ohållbara och osakliga. Jakten under Slåttanna var kanske en av de mest tragiska och oförlåtliga handlingar vi utförde. Jag är glad att jag har lämnat, men jag hoppas att vi kan lära oss av dessa erfarenheter.

Intervjuare: Vad har du för framtidsplaner nu?

Erik: Jag vill hjälpa andra som kanske är fångade i liknande situationer. Jag vill använda min röst för att lyfta fram de faror som kommer när bygger ett samhälle på ovetenskaplighet, med extremism och utan kritiskt tänkande. Det är dags att bygga något nytt, på en sund grund.

Intervjuare: Tack, Erik, för att du delade din historia med oss.

Erik: Tack för att ni lyssnar.

[Avslutande ljud]

Intervju med Anna-Lisa Johansson, radikaliserad sektmedlem från Meselefors, Vilhelmina kommun.

[Intro- och bakgrundsljud dämpas]

Intervjuare: Anna-Lisa Johansson, medlem i sekten Bästerbotten, sitter nu dömd och frihetsberövad på Rättspsykiatriska kliniken, på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Anna-Lisa, tack för att vi fick komma och prata med dig idag. Du dömdes till rättspsykiatrisk vård bland annat för ditt deltagande vid massavrättningarna, som skedde i sekten Bästerbotten. Hur mår du efter allt som har hänt?

Anna-Lisa: Jag mår bra, tack. Jag känner en stor stolthet över vad vi åstadkom.

Intervjuare: Kan du berätta om din tid i sekten och hur du blev radikaliserad?

Anna-Lisa: Jag gick med i rörelsen Bästerbotten 2030. Jag var ung och sökte efter mening i livet. De lovade en återgång till det enkla och rena livet, vilket tilltalade mig starkt. Med tiden tog jag mer och mer ansvar över att utveckla metoder för vår sak och jag tror verkligen på vårt budskap, fortfarande. Jag förstår förresten inte riktigt vad du menar med radikaliserad, jag blev mer och mer upplyst ser jag det som.

Intervjuare: Vad fick dig att fortsätta stödja sekten trots deras extrema metoder?

Anna-Lisa: [skrattar] Jag såg ju hur vi skapade ordning ur kaoset runt oss. Vi levde enligt naturens lagar och straffade dem som inte följde våra regler, hårt men rättvist enligt vår tro. Jag minns särskilt när vi brände ner hemmet till familjen från byn som vägrade delta i skörden. Deras skrik ekade i natten och lukten av bränt trä och rök fyllde luften. Det var en kraftfull påminnelse om vikten av disciplin och enighet.

Intervjuare: Hur påverkade detta dig personligen?

Anna-Lisa: Det stärkte min övertygelse om att vi gjorde rätt. Jag kände en djup tillfredsställelse över att vara en del av något större än mig själv. Jag minns den natten när jag stod där vid elden, omgiven av mina medlemmar i rörelsen, och kände en stark gemenskap. Doften av rök, de otrognas skrik och ljudet av eldens sprakande gav mig en känsla av trygghet och tillhörighet.

Intervjuare: Vad gjorde du för att bidra till sektens mål?

Anna-Lisa: [irriterad] Du säger sekt hela tiden fast det var en rörelse, eller är en rörelse. Jag blev snabbt en av ledarna för våra ritualer och ceremonier. Jag hjälpte till att upprätthålla disciplinen och såg till att alla följde våra regler. Jag minns särskilt en ceremoni där vi firade Slåttanna. Vi samlades på en äng, omgivna av doften av nyplockade bär och blommor. Det var en magisk stund, och jag kände en stark stolthet över vad vi hade åstadkommit. Vi hade västerbottensost, hjortronsylt, palt, torkat renkött, vattlingon och några flaskor hembränt förstås, i våra näverkontar. Det var en riktig fest. De otrogna sprang omkring med sina händer uppbundna på sina huvuden, det såg så otroligt lustig ut.

Intervjuare: Hur ser du på sekten, eller rörelsen, idag?

Anna-Lisa: Jag ser tillbaka med stolthet. Vi skapade något unikt och levde i harmoni med naturen. Jag tror fortfarande på våra ideal och metoder. Vi visade världen att det går att leva på ett annat sätt, och jag är stolt över att ha varit en del av det.

Intervjuare: Vad har du för framtidsplaner nu?

Anna-Lisa: Jag vill fortsätta sprida vårt budskap och hjälpa andra att leva i harmoni med naturen. Jag tror att vi kan lära oss mycket av vår tid i rörelsen och använda dessa lärdomar för att bygga en bättre framtid. Det är dags att återvända till våra rötter och leva på ett sätt som är hållbart, meningsfullt och styrt av västerbottensreglerna.

Intervjuare: Tack, Anna-Lisa, för att du delade din historia med oss. Nu ska vi som avslutning lyssna på en inspelning av Bästerbottens kampsång.

Anna-Lisa: Oh så roligt. Det var så länge sedan.

Västerbotten - Bästerbotten

Vers 1: I Västerbottens skogar, där vinden susar fritt. Vi samlas nu i enighet, vår tro är stark och vit. Med bär i våra korgar och jaktens stolta rop vi kämpar för vårt Västerbotten, vår framtid och vårt hopp.

Refräng: Förena oss i skogens hjärta, älgjakten kallar nu. Vi står tillsammans, starka, för Bästerbotten. Med renhet i vårt sinne och styrka i vår hand. Vi bygger upp vårt Västerbotten, vårt älskade land.

Vers 2: Vi plockar bär och odlar, vi lever rent och rätt, med naturen som vår ledstjärna, vi följer varje sätt. Författarnas visdom leder oss, de tre giganternas ord. Vi hedrar deras minne, i varje handling, varje ord.

Brygga: Motståndet må vara starkt, men vi är starkare än så. Med enighet och trofasthet, vi låter ingen gå. För Västerbotten är vårt hem, vår stolthet och vår tro, Vi kämpar för vår framtid, för Västerbotten.

[Avslutande ljud]