Contortatallen i norra Sverige

Under den senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet planterade skogsbruket contortatall i relativt stor utsträckning i norra Sverige. Contortatall är en art som ursprungligen växer i västra Nordamerika och som är speciellt anpassad till skogsbrand. Syftet med introduktionen av denna art var att öka tillväxten i skogen och därmed få fram mer råvara till skogsindustrin.

Planteringen av contortatallen kritiserades starkt av naturvården, av rennäringen och i viss mån även av forskare. Kritiken från naturvården handlade om att man skapade täta, mörka ungskogar där inhemska arter, speciellt hotade vedsvampar och lavar, inte kunde leva. Renskötseln påverkades mycket negativt eftersom både mark- och hänglavar försvann i sådana skogar vilket innebar minskad tillgång på vinterbete för renarna, och dessutom undviker renar områden med mycket contortatall.

Under 2020-talet började man på försök att hugga ner dessa skogar för att istället återskapa mer naturliga skogsekosystem med inhemska tallar, granar och lövträd. Där marklavar helt försvunnit, gjordes experiment för att bränna marken och återintroducera lavar. De skogar som ersatte de täta contorta-skogarna blev varierade och öppnare med betydligt bättre förutsättningar för hotade arter och en uthållig renskötsel. Förändringen skedde genom att samebyar och naturvård samverkade och ställde tydliga krav på förbättring av skogsbruket, både på kommersiella skogsbolag och de statliga skogsbolagen. Sveaskog, Fastighetsverket och Svenska Kyrkan gick före i omställningen.

Nu finns inga contorta-skogar kvar i norra Sverige och skogsbruket har utvecklats så att uthållighet inkluderar alla skogens värden, inte bara virkesproduktion för industrin.

Lars Östlund och Elle Eriksson, SLU