Den gamla grisfabriken (2053)

Den gamla grisfabriken i Kristianstad är idag känd som en hubb för gröna produkter och tjänster, med forskning inom folkhälsa, hållbart odlande och matens sociala och ekologiskt hållbara dimensioner, i samarbete med den internationellt kända lokala inkubatorn Krinova, kommunens utvecklingscentrum för mat och hälsa och miljö. Men det har inte alltid varit så. För 30 år sedan producerades här enorma mängder köttprodukter av olika slag.

En person som hade en avgörande betydelse för förändringen var styckmästare Hans Eriksson. Han hade arbetat större delen av sitt yrkesverksamma liv på fabriken och var en av de som erbjöds plats i en av de många omställningsgrupper som drogs igång av ett stort lantbrukskooperativ tillsammans med Krinova och grisfabriken själva.

I ett spontant tal i samband med den stora “grisfesten”, som demonstrationen 2031 kallades i folkmun, och som samlade 15 000 personer i grönområdet Vilan, sa Hans att han inte var emot att äta kött, men att han inte längre kunde medverka till att förstöra framtiden för sina barnbarn.

I ett längre nyhetsinslag fick han utveckla sina tankar och sa då att motsättningen mellan demonstranterna och fabriksarbetarna var falsk.

“Vi lever alla i samma värld, gör som Greta (den tidens mest kända företrädare för rörelsen Fridays For Future). Lyssna på forskarna. Jag är stolt över att vara den skickligaste styckmästaren här (han höll sin guldmedalj från Styckarmästerskapen 2026). Inte bara snabbast, utan också säkrast, med det minsta svinnet och de renaste bitarna. Men fakta är fakta. Man kan inte förhandla med naturen.”

Hans fick snabbt rätt. I början av 30-talet sjönk marknaden för gris- och fläskprodukter till knappa trettio procent av dess toppnotering (2012), då många svenskar började äta mer vegetariskt på grund av de höga priserna på både inhemskt och importerat kött. Att många invandrade svenskar från Mellanöstern inte åt griskött bidrog också till denna förändring.

De nya ägarna i det stora lantbrukskooperativet fick problem med kompetensförsörjningen vad gäller styckare och slaktare. Unga människor ville inte jobba i produktionen av arbetsmiljö- och djuretiska skäl. Man tvingades ta in dyr hyrpersonal från Polen, Litauen och andra länder. Efterhand blev det allt svårare att rekrytera medarbetare till produktionen.

2041 års överenskommelse om uppdelning av jordbrukssektorn mellan industriella och småskaliga producenter blev den sista spiken i kistan för fabriken. När djurhållningen helt överlämnades till de ekologiska jordbruken och underställdes strikta djuretiska krav såg framtiden mörk ut för den gamla grisfabriken.

Räddningen kom i form av Krinovas rapport om foodtech och den gröna innovationssektorn samma år. En snabb läsning ledde till att ledningen insåg att det var betydligt mer lönsamt att gå över till utveckling och produktion av vegetariska produkter vid sin anläggning i Kristianstad, snarare än att lägga ned den helt.

Övergången gav kooperativet ett gott renommé och prisades av samtliga större dagligvarukedjor i landet. Omsättningen i Sverige har sedan dess ökat och varje dag lämnar fullastade elcykeltransporter anläggningen fullastade med vegetariska produkter, som de sedan lastar på luftjärnvägens godståg för snabb transport till livsmedelsbutiker runt i landet.