Ekologisk matproduktion (2043)

Mina morföräldrar, Fatima och Khaled och deras tre barn kom till Sverige från byn Zeraa utanför Aleppo under den stora flyktingvågen 2015. Båda deras släkter var bönder sedan generationer tillbaka, och med jordbruket i ryggmärgen kändes det naturligt att ta över den risiga gården utanför Höör när möjligheten gavs. Att driva ett storskaligt jordbruk enligt ekologiska principer var det enda rätta, åtminstone för Fatima. Med sig från Syrien hade hon både utbildning och kompetens, men framförallt en stark vilja att förnya. Khaled, lika arbetsför som principfast, var den av dem som hade längst erfarenhet av reellt jordbruksarbete, men han var tveksam till deras möjlighet att klara av ett sådant projekt i ett helt nytt land, på ett helt nytt språk.

Efter flera års arbete med gården blev det också tydligt att den ekologiska odlingen krävde mer av dem än min mormor hade tänkt sig, i både tid och pengar. De var helt enkelt för få för att klara av allt som behövde göras på gården, trots att barnen hjälpte till där de kunde. Lösningen kom när min morfar Khaleds morbror Ahmeds familj flydde till Sverige 2023. Fatima och Khaled ville hjälpa dem etablera sig i landet, och erbjöd alla fem släktingar möjlighet att bo och jobba på gården.

Under ett par år blomstrade gården, och mina morföräldrar kunde till och med expandera sin verksamhet. När Ahmeds barn sedan ville flytta in till staden för att arbeta och deras far började bli gammal fick mormor en snilleblixt: Det skrevs ju så mycket om de nya klimatflyktingarna i Sverige. Varför inte erbjuda dem samma chans som Ahmeds familj? På så sätt kunde de både få gården att gå runt och hjälpa människor i en svår situation. Sagt och gjort, Fatima och Khaled började marknadsföra sig och fick in fler ansökningar än de kunde anställa.

När Johar, Esme, Pablo, Dominique och de andra kom till gården blev det återigen fart i arbetet, och gården utanför Höör blev snabbt erkänd för sina högkvalitativa produkter och de goda anställningsvillkoren, och klarade till och med de tuffa 2026-regnen. Uppmärksamheten ledde till att fler skånska bönder började fundera. Kanske skulle de göra något liknande?

Samtidigt började tanken om matsäkerhet att upplevas som en stor riksangelägenhet. Tillgången till mat blev ett problem, särskilt norr om Skåne, och tidigare billiga importerade alternativ blev allt dyrare. Men prisökningen berodde också på att lokal matproduktion blivit nästintill omöjlig att driva på det som varit det ”moderna sättet”. Detta eftersom den modellen byggde på en stor och icke-sinande tillgång till billigt fossilt bränsle, något som blivit allt svårare att få tag på i takt med att källorna sinat och klimatlagstiftningen i Sverige och EU skärpts.

Vändningen i frågan kom dock i början av 2030-talet. Efter att EU ändrade sin jordbrukspolicy 2027, och började premiera ekologisk matproduktion, kunde mina morföräldrar och de andra ekobönderna få ökade bidrag för sin verksamhet. Detta gjorde att ännu fler skånska bönder tog efter, och priserna på den ekologiska maten pressades ned, och började även säljas till andra delar av Sverige.

De skånska invånarna hade under en längre tid varit tveksamma till att ta in så många klimatflyktingar. Men sakta men säkert började de förstå hur beroende de varit av att deras mat kunnat produceras med hjälp av billig arbetskraft någon annanstans och sedan enkelt kunnat importeras till låga priser, en modell som inte längre fungerade. De insåg hur viktig den arbetskraft och kompetens klimatflyktingarna erbjöd var, och motståndet mot dem minskade.

Sammantaget gjorde detta gården utanför Höör till en attraktiv plats för nya svenskar att bosätta sig, och kommunen blev snabbt ett nav i den svenska självförsörjningen, mycket tack vare den expertkunskap om odling i torra klimat som de nya invånarna förde med sig. Jag gör mitt bästa för att föra vidare deras tankar och höga kvalitetstänk i allt jag gör.

• Ariana Jassim, ägare och VD för Slättgårdens Ekobruk. Tog över driften av gården från sina morföräldrar 2043.