Ekologisk matproduktion (2043)

 English below.

Mina morföräldrar, Fatima och Khaled och deras tre barn kom till Sverige från byn Zeraa utanför Aleppo under den stora flyktingvågen 2015. Båda deras släkter var bönder sedan generationer tillbaka, och med jordbruket i ryggmärgen kändes det naturligt att ta över den risiga gården utanför Höör när möjligheten gavs. Att driva ett storskaligt jordbruk enligt ekologiska principer var det enda rätta, åtminstone för Fatima. Med sig från Syrien hade hon både utbildning och kompetens, men framförallt en stark vilja att förnya. Khaled, lika arbetsför som principfast, var den av dem som hade längst erfarenhet av reellt jordbruksarbete, men han var tveksam till deras möjlighet att klara av ett sådant projekt i ett helt nytt land, på ett helt nytt språk.

Efter flera års arbete med gården blev det också tydligt att den ekologiska odlingen krävde mer av dem än min mormor hade tänkt sig, i både tid och pengar. De var helt enkelt för få för att klara av allt som behövde göras på gården, trots att barnen hjälpte till där de kunde. Lösningen kom när min morfar Khaleds morbror Ahmeds familj flydde till Sverige 2023. Fatima och Khaled ville hjälpa dem etablera sig i landet, och erbjöd alla fem släktingar möjlighet att bo och jobba på gården.

Under ett par år blomstrade gården, och mina morföräldrar kunde till och med expandera sin verksamhet. När Ahmeds barn sedan ville flytta in till staden för att arbeta och deras far började bli gammal fick mormor en snilleblixt: Det skrevs ju så mycket om de nya klimatflyktingarna i Sverige. Varför inte erbjuda dem samma chans som Ahmeds familj? På så sätt kunde de både få gården att gå runt och hjälpa människor i en svår situation. Sagt och gjort, Fatima och Khaled började marknadsföra sig och fick in fler ansökningar än de kunde anställa.

När Johar, Esme, Pablo, Dominique och de andra kom till gården blev det återigen fart i arbetet, och gården utanför Höör blev snabbt erkänd för sina högkvalitativa produkter och de goda anställningsvillkoren, och klarade till och med de tuffa 2026-regnen. Uppmärksamheten ledde till att fler skånska bönder började fundera. Kanske skulle de göra något liknande?

Samtidigt började tanken om matsäkerhet att upplevas som en stor riksangelägenhet. Tillgången till mat blev ett problem, särskilt norr om Skåne, och tidigare billiga importerade alternativ blev allt dyrare. Men prisökningen berodde också på att lokal matproduktion blivit nästintill omöjlig att driva på det som varit det ”moderna sättet”. Detta eftersom den modellen byggde på en stor och icke-sinande tillgång till billigt fossilt bränsle, något som blivit allt svårare att få tag på i takt med att källorna sinat och klimatlagstiftningen i Sverige och EU skärpts.

Vändningen i frågan kom dock i början av 2030-talet. Efter att EU ändrade sin jordbrukspolicy 2027, och började premiera ekologisk matproduktion, kunde mina morföräldrar och de andra ekobönderna få ökade bidrag för sin verksamhet. Detta gjorde att ännu fler skånska bönder tog efter, och priserna på den ekologiska maten pressades ned, och började även säljas till andra delar av Sverige.

De skånska invånarna hade under en längre tid varit tveksamma till att ta in så många klimatflyktingar. Men sakta men säkert började de förstå hur beroende de varit av att deras mat kunnat produceras med hjälp av billig arbetskraft någon annanstans och sedan enkelt kunnat importeras till låga priser, en modell som inte längre fungerade. De insåg hur viktig den arbetskraft och kompetens klimatflyktingarna erbjöd var, och motståndet mot dem minskade.

Sammantaget gjorde detta gården utanför Höör till en attraktiv plats för nya svenskar att bosätta sig, och kommunen blev snabbt ett nav i den svenska självförsörjningen, mycket tack vare den expertkunskap om odling i torra klimat som de nya invånarna förde med sig. Jag gör mitt bästa för att föra vidare deras tankar och höga kvalitetstänk i allt jag gör.

• Ariana Jassim, ägare och VD för Slättgårdens Ekobruk. Tog över driften av gården från sina morföräldrar 2043.

Ecological food production (2043)

My grandparents, Fatima and Khaled, and their three children migrated to Sweden from the village of Zeraa outside Aleppo during the great refugee wave of 2015. Both of their families had been farmers for generations, and with agriculture in their blood, they felt it was only natural to take over the dilapidated farm outside Höör when the opportunity arose. Running a large-scale farm according to organic principles was the right thing to do, at least for Fatima. She brought with her from Syria not only the necessary education and skills, but also a strong desire for innovation. Khaled, as hardworking as he was principled, was the one with the longest experience of real agricultural work, but he was doubtful about their ability to handle such a project in a completely new country, in a completely new language.

After several years of working on the farm, it also became clear that organic farming required more of them than my grandmother had imagined, in both time and money. They were simply too few people to handle everything that needed to be done on the farm, even though the children helped where they could. The solution came when my grandfather Khaled's uncle Ahmed's family fled to Sweden in 2023. Fatima and Khaled wanted to help them establish themselves in the country, and offered all five relatives the opportunity to live and work on the farm.

For a couple of years, the farm flourished, and my grandparents were even able to expand their business. When Ahmed's children then wanted to move into the city to work and their father grew old, my grandmother had a flash of genius: So much was written everyday about the new climate refugees in Sweden. Why not offer them the same chance as Ahmed's family? That way, they could both get the farm going and help people in a difficult situation. All said and done, Fatima and Khaled started marketing themselves and received more applications than they could hire.

When Johar, Esme, Pablo, Dominique and the others arrived at the farm, work picked up again, and the farm outside Höör quickly became recognized for its high-quality products and good employment conditions, and even withstood the tough 2026 rains. The attention led more Skåne farmers to start thinking. Maybe they should do something similar?

At the same time, ​​food security began to be perceived as a major national issue. Access to food had become a problem in Sweden, especially north of Skåne, and previously cheap imported alternatives had become increasingly expensive. But the price increase was also due to the fact that local food production had become almost impossible to operate in what had once been thought of as the “modern way”, since that model was based on an endless supply of cheap fossil fuel, something that has become increasingly difficult to obtain as wells had run out and climate legislation in Sweden and the EU had been tightened.

The turning point in the matter, however, came in the early 2030s. After the EU changed its agricultural policy in 2027, and began to reward organic food production, my grandparents and the other organic farmers were able to apply for increased subsidies for their operations. This meant that even more Scanian farmers followed suit, organic food prices decreased, and began to be sold to other parts of Sweden.

The people of Skåne had been hesitant to take a large number of climate refugees for a long time. However, slowly but surely they began to understand how dependent they had been on the fact that their food could be produced with the help of cheap labor elsewhere and then easily imported at low prices, a model that no longer worked. They realized how important the labor and skills the climate refugees offered were, and resistance to them decreased.

Overall, this made the farm outside Höör an attractive place for new Swedes to settle, and the municipality quickly became a hub for Swedish self-sufficiency, largely thanks to the expert knowledge of dry-climate farming that the new residents brought with them. I do my best to carry on their principles and notions of high quality in everything I do.

• Ariana Jassim, owner and CEO of the Slättgården Organic Farm. Took over the operation of the farm from her grandparents in 2043.