Fleecetröjan

Hej, gissa vad! Vi har löst problemen med plaster och mikroplaster i havet som ni hade förr. Du måste ha en massa frågor när du hör det här men låt mig börja med vad problemet var. När jag var femton år fanns det mer än 150 miljoner ton plast i världshaven. 150 miljoner ton! Varje år tillkom mellan 5 och 13 miljoner ton. Det var allt från flaskor och plastpåsar till fiskenät och fibrer från syntetkläder. Plastskräpet kom från omedvetna företag och lata människor.

När plasten hamnat i havet sönderdelades det och blev till små, små plastpartiklar som kallades mikroplaster. Och konsekvenserna? Marina organismer som fiskar, skaldjur, havssköldpaddor och fåglar, förväxlade mikroplasterna med mat. När de åt plasterna så ledde det till problem med matsmältning och blockering i tarmarna, näringsbrist och död. Och det störde ekosystemen så fler och fler arter av fiskar och fåglar dog ut.

Vet du att när jag var liten hade vi till och med kläder gjorda av gammal plast. Det kallades fleece. Det var ett lömskt material, för det kändes så mjukt på kroppen, och var varmt och skönt. Men varje gång man tvättade en fleecetröja lossnade flera tusentals pyttesmå plastpartiklar, som sen följde med sköljvattnet ut i naturen.

Men, nu till lösningen! Först och främst fick vi sluta upp med att använda plast som förbrukningsmaterial. Sen kom en rad med nya regler och lagar, där vi behövde jobba tillsammans globalt. Vi införde regler som strängare böter mot nedskräpning, men också bättre belöningssystem för återvinning av alla sorters plast och obligatoriska strandstädningar – som gjorde att vi kunde få kontroll över mycket av världsplasten. Vi har också skapat nya reningsverk som tillsammans med undervattensfilter vid flodmynningar fångar upp mycket av de små partiklar vi inte kunde få fatt i förr. Idag är vi nästan framme vid en havsplastfri värld och det är tack vare dig, och mig och alla andra som valt att rädda våra hav!