Gladby år 2053

Lina ser tillbaka på åren som gått. Hon kan inte komma på något hon saknar av det som fanns när hon var yngre och hade småbarn men minns att många var oroliga och rädda medan andra såg möjligheter. Idag är hon stolt över att visionen för Gladby blev verklighet. Förra året tilldelades Gladbys visionsråd och hela byn ett hedersamt pris för ”Skånes största föredöme i grön, skön och glad landsbygdstillväxt”.

Sedan år 2024 har Gladby vuxit från 400 till 1000 invånare. Ungefär hälften kom som klimatflyktingar på 2030-talet – alla från öriken i Stilla havsområdet som översvämmats så kraftig att det till stora delar blivit obeboeligt redan. De kom under en femårsperiod (2034–2039) och integrerades snabbt i byns gemenskap.

Men det har inte bara varit framgångar. Det har krävts både uppoffringar, motgångar och tvingande direktiv.

Vändpunkten

Vintern 2026 kom med lika skyhöga elpriser som 2022. Men den här gången kunde inte den nya gröna regeringen subventionera lika mycket till villaägare med eluppvämning. I lilla Gladby fanns fortfarande många som inte hade någon alternativ bränslekälla.

Lina som då var 38 år och hade tre små barn kände att var tiden mogen att ta upp frågan om energigemenskaper. Ett par år tidigare försökte hon hitta andra intresserade för energigemenskap i byn ingen nappade. Nu kanske läget skulle vara annorlunda, tänkte hon.

Lina skrev åter en inbjudan om en infoträff om energigemenskaper på Facebook och fick 211 svar. Som väl var fick det plats många i klubbstugan vid idrottsplatsen.

Energigemenskapen

Av de nära 200 som kom till infoträffen anslöt sig hela 51 personer till en viljeyttring att man skulle starta upp en energigemenskap.

Man skapade ett system för maximal effektivitet. Gårdsbiogas och olika energilagringssystem gjorde att byn inte bara blev självförsörjande på el utan även kunde erbjuda småföretag lokal el till goda priser.

Social ”tipping point”

Många från byn åkte gemensamt till en utställning om Skåne 2053 som arbetats fram med deltagare från hela regionen, och fick där ett antal idéer varav man valde ut några och formulerade en egen vision för byns utveckling fram till år 2053: ”ett föredöme i grön, skön och glad landsbygdstillväxt”. Ett slags byalag som man döpte till visionsrådet fick i uppgift att hålla lusten levande och utveckla handlingsplaner för att fånga upp möjligheter kopplade till visionen.

Mot- och medgångar

Entusiasmen kring omställningsvisionen gick i vågor. Energigemenskapen bidrog till ökad vikänsla i byn men under en period höll hela visionen för Gladby på att falla i glömska – det behövde komma förändringar ”uppifrån” för att man mer konkret skulle närma sig visionen.

Så kom det äntligen: år 2031 lagstiftade riksdagen om att 30 timmars arbetsvecka skulle räknas som normaltid. Lite efter hand blev det lättare att få människor att engagera sig i föreningsliv och gemensamma satsningar.  

Gladby fångade möjligheterna

Gladby var en attraktiv plats att bo på. Med sin fina utsikt och badplats mitt i byn var det inte svårt att få människor att vilja bo kvar och/eller flytta hit. Jordbruk ända in i byn kändes tryggt i osäkra tider där det blev allt viktigare att finnas nära matproducenterna, och den hållbara transportsatsningen med mobilitetshus och nya cykelbanor gjorde det lätt att ta sig runt i bygden.

Tack vara den vision som formulerats för byn år 2025 och att visionen hölls levande fångades den ena möjligheten efter den andra upp. I stället för att oroa sig för att se problem hittade man möjligheter med förändringarna samtidigt som man hjälpte de som ”drabbades” av svårigheter. Eftersom vinsterna oftast var större än förlusterna gick det bra att hålla modet uppe.

Det var byns visionsråd som såg potentialen i att ta kommandot som flyktingvälkomnare i stället för att bli passiva mottagare av något som beslutats av kommunpolitiker. Byaföreningen organiserade ett mentorssystem så att alla som kom och var över 6 år fick en personlig mentor som hjälpte till att förstå och komma in i Sveriges, regionens, kommunens och Gladbys vanor, traditioner och kultur. Samtidigt hade de nyanlända fått i uppdrag att öka förståelsen, hos Gladbys ursprungsbefolkning, för den kultur och tradition som de nyanlända kom ifrån. Eftersom de flesta klimatflyktingarna kom från ett relativt begränsat område kunde de både behålla sitt hemspråk och lära sig svenska.

Visionsrådet

Gladby fick ersättning från den nystartade skånska klimatfonden för att bygga bostäder till klimatflyktingarna. Man hade i huvudsak satsat på s.k. tiny-house med 100 % hållbar byggteknik. Detta genererade många jobb till byns hantverkare i byggbranschen.

Mitt i byn finns nu, sedan 2031, en affärssatellitlokal – den ligger där byns mataffär låg fram till 1960-talet. Samtransport av varor sker med välpackade eldrivna fordon, optimerade för högsta transporteffektivitet.

Förbättringarna i kollektivtrafiken gör det lätt att ta sig till centralorten, och eftersom byn vuxit är det lättare än förr att finna likasinnade inom många olika områden utan att behöva åka till stan. Som naturliga och välbesökta träffpunkter i Gladby fanns flera restauranger och caféer, en vinbar med lokala viner och t o m en liten lokal ouzo-fabrik som funnit en egen kryddblandnings som lätt kunde konkurrera med den traditionella importerade ouzon.

Tack vare den kortare arbetstiden och ”tjänstis” blomstrar kulturliv och idrott, sällskapsdjuren har ökat och psykisk ohälsa minskat kraftigt. Med gemensam prepping och god grannsamverkan har byns resiliens ökat kraftigt. Hur mycket än Lina tänker så kan hon inte komma på något som gör att hon kan säga att ”det var bättre förr”.