Klädberget

Hösten 2038 slog Västerås sista nyklädesbutik igen. Det markerade slutet på en era av överkonsumtion och livsstilsshopping. Under de sista åren av 2020-talet började marknaden för begagnat ta fart. Samtidigt växte en ny estetik fram – en motrörelse till massproduktion där individanpassad re-make blev ett sätt att uttrycka både stil och hållbarhet. I ett samhälle som fortfarande var präglat av individualism och prestation var det viktigt att också kläderna förmedlade ett tydligt narrativ. De stora klädkedjorna tvingades ställa om. Butikverkstäder och re-makeavdelningar blev en självklar del av affärerna. Här kunde du lämna in plagg för lagning, omformning eller uppgradering.

Efterfrågan på naturmaterial ökade snabbt. Lokalt producerade tyger blev eftertraktade, och material som merinoull, ekologisk bomull, Gore-Tex och Softshell betraktades som lyx, inte för att de var nya, utan för att de höll. Allt fler tog avstånd från ultra fast fashion – konsumtionen av lågprisplagg som blivit symbol för en ohållbar livsstil.

När oljekrisen slog till 2029 stannade näthandeln nästan helt. Samtidigt ökade bränslepriserna och leveranser av billiga plagg från andra sidan jorden blev både osäkra och ohållbara. En av de stora modeaktörerna tog initiativ till förändring i sin butik i Västerås. På Stora gatan öppnades en av Sveriges första kollektivverkstäder för pre-owned och re-make, ett slags återbrukets samlingspunkt. Företaget testade att arbeta med resttyger, begränsade nyproduktioner och unga re-make-designers i stället för att bara producera nytt i stor skala.