Kulturhuset på Näsby (2031)

Det är december 2024. Mohammad Haddad, 22 år, har precis avtjänat ett treårigt fängelsestraff för att ha organiserat den lokala droghandeln på Näsby. Hans mamma är så lycklig att han har kommit ut igen och han skäms så inför henne för vad han har gjort. Hans gamla kompisar börjar kontakta honom igen, han vill inte tillbaka dit, men han vet inte hur han ska kunna skaffa nya vänner.

Hans mamma Hiba, som studerar på SFI, berättar för sin lärare Birgitta Sharaf, och de börjar fundera tillsammans. På Näsby finns en ganska ny fritidsgård men det är bara ungdomar mellan 12 och 18 år som får gå dit. Hiba och Birgitta kommer fram till att det behövs något för alla generationer och kulturer. De kontaktar det kommunala fastighetsbolaget AB Kristianstadsbyggen, och där får de tag på Anders Åkerlind, som också börjat fundera på någon slags gemensamhetslokal för alla på Näsby. Tillsammans hör de av sig till eleverna på skolorna på Näsby och deras föräldrar för att få fler tips.

De kommer fram till att man borde expandera nya fritidsgården till en närliggande byggnad, där det ska finnas en stor lokal med en scen, ett stort kök, tre mindre rum som kan anpassas efter behov. Hiba, Birgitta, Mohammad och Anders lägger fram det som ett medborgarförslag, och till deras stora förvåning får de kommunfullmäktige med sig.

Den nya fritidsgården står klar hösten 2027. I början kommer det inte så många besökare men efter ett samarbete med det lokala näringslivet, där engagemang i fritidsgården räknas som friskvård, strömmar resurserna till. Det tar ett år, men snart har ryktet om den välutrustade lokalen med sin engagerade personal spridit sig i området.

I den stora salen är det tre olika band som övar varsin kväll i veckan, och folkdans från olika kulturer en dag och en kväll på torsdagar. Kommunala Musikskolan i Kristianstad bidrar med begagnade instrument till grupperna som spelar.

I köket lagar man mat gemensamt en lunch och kväll i veckan. Emellanåt har man matlagningskurser, mest vegetariskt från olika kulturer. Till detta använder man frukt och bär som odlas utanför lokalen.

I ateljén hålls det både konstkurser och sömnadskurser där man kan lära sig att återbruka kläder och textilier.

År 2024 bodde det nästan bara invandrare på Gamlegården, men hösten 2028 är alla lägenheter uthyrda och det har flyttat in många svenska barnfamiljer som förstår att det är så viktigt med samarbete och närhet.

Det bildas olika grupper som fokuserar på olika hållbarhetsaktiviteter. En grupp planterar frukt- och nötträd, bärbuskar, blommor och olika örter runt om i området. En annan startar en reparationsverkstad i en garagebyggnad som ABK står för och en tredje samlar in olika textilier för att sy om gammalt till nytt och sälja billigt. Intäkterna används till att köpa in tråd och andra tillbehör.

Efter ytterligare något år startas allaktivitetshus både i centrum och i stadsdelen Vilan, och snart sprider sig företeelsen till andra delar av Sverige. Eftersom människor engagerar sig och får många nya vänner i sin närhet behöver de mer tid, men mindre pengar vilket leder till att många går ner i arbetstid. Detta är en bidragande faktor till att rörelsen för sex timmars arbetsdag tar fart under hösten 2027, en idé som får stort genomslag under valet 2030, och implementeras året därefter.