Pallkragereformen (2035)

Karim smyger ut en tidig dimmig morgon för att titta till smultronen. Det är grått och tyst i området, den enda han ser är bostadsrättsföreningens ordförande, Maja, som är ute med sin lilla tax. Solen spricker fram och humlorna surrar. Plötsligt tycker han sig se en rörelse borta vid potatisodlingarna. Han sträcker på halsen och kisar. Det ser ut som Ulla och hennes lillebror Hans smyger omkring bland potatisblasten. Karim ropar på dem och springer bort mot dem. Han sicksackar smidigt mellan lådcyklar och äppelträd och halkar till vid tunnan med regnvatten, men när han når fram till potatislandet, syns hans kompisar inte till någonstans. Han hör att de fnissar från majsfältet. Precis när han tar fart dit för att överraska dem, ropar hans pappa från tvättstugan.

-Karim, kom! Häng med mig till farmor, bussen går snart! Du får hjälpa mig att bära, det är vi som lagar maten till grannlaget idag, vet du!

Bostadsrättsföreningen Kråkan, som ligger på Näsby, tog 2026 initiativet till att börja odla i pallkragar på föreningens innergård. På grund av det dåvarande kriget i Europa påverkades tillgången till olika råvaror, och återkommande extremväder i Spanien och Italien minskade importen av färska grönsaker. Under perioder gapade många hyllor i affärernas grönsaksavdelningar tomma. Detta skapade ett intresse och ett behov av att vara mer självförsörjande och använda sig av egenodlad mat. Det fanns även ekonomiska skäl till att folk ville odla egen mat, då det sänkte ens kostnader. Att få en förhöjd känsla av gemenskap i grannområdet, och att få möjlighet att socialisera och lära känna sina grannar, var ytterligare orsaker till att intresset blev så stort. 

Brf Kråkan lämnade hösten samma år in ett medborgarförslag till kommunen för att göra bostadsnära odling enklare på alla gårdar. Detta ledde till nya ägardirektiv för det kommunala bostadsbolaget AB Kristianstadbyggen, där man krävde att odlingsmöjligheter skulle finnas på alla deras gårdar. Initiativet fångades dessutom upp av projektet Viable Cities som skulle göra Kristianstad klimatneutrala till 2030. I Viable Cities skulle Kristianstad fokusera bland annat på just jordbruket eftersom livsmedelsproduktionen var så viktig i kommunen, men på den tiden också en av kommunens största utsläppskällor.

För att få fram tillräckliga ytor behövde kommunen minska på antalet parkeringsplatser, då markparkeringar på bostadsgårdar upptog väldigt stor plats på 2020-talet. Detta ledde till protester från bilägare i tätorterna som ville ha kvar möjligheten att parkera nära sin bostad. Kommunen bestämde sig därför för att börja med flyttbara odlingssläp som ett sätt att testa hur en avveckling av antalet parkeringsplatser skulle falla ut.

Till en början var skepticismen stor, men efter den landsomfattande värmeböljan sommaren 2027 insåg Kristianstadborna värdet av att ha mer grönska runt omkring sig, och dessutom blev det tydligt just hur stort kommunens överskott av parkeringsplatser var och hur dåligt marken utnyttjades. Så småningom ebbade motståndet ut, och i början av 30-talet permanentades odlingsytorna.

Efter att Viable Cities-projektet avslutats 2030 spreds inspiration och goda exempel i sociala medier, så allt fler bostadsrättsföreningar och kommuner tog efter Kristianstad. Tillsammans drev man 2035 genom den lagändring som kräver att viss andel av mark för bostadsbebyggelse ska upplåtas för bostadsnära gemenskapsodlingar, den så kallade pallkrage-reformen, som nu anses vara en självklarhet i på många innergårdar landet runt.