Plastflaskan

Det där med att vi förvarat mat i plastförpackningar, det blev en jättestor grej. Först var det ju att själva plasten var dålig, för att vi var så dåliga på att samla in och återvinna, och för att vi hade plast till typ allt. Jag vet att jag läste i tidningen om en tjej som varit ute och seglat jorden runt. När hon var mitt ute på havet – så långt från land som man kunde komma - så kom det smörbyttor och plastflaskor guppandes i vattnet. Den bilden satte sig liksom. Och hur hon beskrev att de kunde segla rakt mot enorma öar av plast som hopat sig. Bara plast. Vi hade så fruktansvärt mycket plast på den tiden.

Men sen blev det en kris på riktigt när vi också förstod hur mycket plast vi fick i oss. Som lagrades i kroppen. Man pratade om att det var en hel generation som var inkapslad på insidan, det var skrämmande. Bebisar fick i sig microplaster genom bröstmjölken, på den nivån var det. Men då fattade vi ju i alla fall, och gjorde något åt det. 2030-talet var ju förbudstiden, det var så mycket förbud och mycket regler som infördes. Och vi behövde det. Men mest handlade det nog om att människor började bete sig annorlunda. Vara vaksamma och försiktiga.

Vi har ju mycket bättre material nu. Vi har utvecklat nya bioplaster som är helt ofarliga och bryts ned naturligt. Det finns en typ som är gjord av majsstärkelse, och den funkar superbra för matförpackningar. Kaseinlim, naturliga vaxer och stärkelse från potatis. Harts från barrträ. Forskarna har lyckats omprogrammera en del av materialen så deras egenskaper förstärkts. Bivax från ökenbin som nuförtiden används i mjölkkartonger, det var en stor grej när det fick genomslag. Sen har vi de här nya, smarta förpackningarna som kan hålla maten färsk längre genom att släppa ut en liten mängd naturliga konserveringsmedel, som rosmarinextrakt, dem gillar jag.