Regnjackan

Du frågade om PFAS, och ja, det var ett jättestort problem där… jag minns det som att det var som värst under 2020-2030-talet, innan vi hade kommit fram till hur vi skulle hantera det. För vår familj var det ju extra påtagligt, eftersom vi bor där vi bor, och hade en gård som funnits i släkten i flera generationer och där marken inte gick att odla och vi inte vågade dricka vattnet… inte kunde äta fisken från sjön. Vi vågade inte ens vattna grödorna med vårt eget vatten.

På våra åkrar kom gifterna från flygplatsen helt nära, för tidigare använde man PFAS i släckningsskum, vid brandövningar. Sen spolades det undan, och spreds ut i vattendrag och marker. Men PFAS fanns ju i princip överallt, det var lätt att tillverka och man kunde använda det på alla möjliga ställen där man det skulle vara vattenavvisande, eller där smuts eller fett inte skulle fastna. Det fanns i allt tänkbart, från regnjackor och förpackningar till stekpannor.

Även om man insåg ganska snabbt att PFAS var farligt och ledde till problem som cancer, problem med immunförsvar och leverskador, så spreds det genom vatten, luft och organismer. Eftersom naturen hade svårt att bryta ner det, stannade det kvar.

Men sen hände det saker. Först och främst förstod vi att PFAS var farligt och införde lagar som begränsade användningen.

Jag minns en del som särskilt smärtsamt. Vissa ganska radikala saker behövde göras för att minska mängden gifter i ekosystemet. Att fiska upp rovfiskar som lagrat in stora mängder PFAS, bara för att förstöra dem, det var väldigt omdebatterat på den tiden. Men det var en viktig del av att rena våra vatten, naturen och i slutänden våra kroppar. Sen installerades avancerade kolfilter i hushållen och i reningsverken, och vi byggde flera högteknologiska reningsverk som fortfarande fungerar idag.

Forskare från hela världen samarbetade och hittade flera säkrare alternativ. Det vet du ju att vi använder naturliga oljor och vaxer idag, som olivolja, kokosolja och bivax, för att få samma effekter som man då fick av PFAS.

Det känns fint att kunna säga att vi löste problemet. Ja allt är inte borta ännu, men mycket. För oss blev det ju en jättefin utveckling sen, när pappa och jag drog i gång bifarmen här på gården. Jorden är sanerad, och vi kan vara en liten del av den nya lösningen.