Sopbilen

Vi hade särskilda sopbilar, som åkte runt mellan husen och samlade in avfall. När de ritade nya områden så fick de göra vägarna extra breda, och extra hållfasta, bara för att sopbilarna skulle kunna komma fram. Ibland om man hade mer sopor fick man åka själv till större stationer och lämna in avfallet i stora lådor, och sen kom särskilda lastbilar med lyftkran på och hämtade skräpet där. Det är inte alls som idag, nu har vi ju skalat bort det mesta av soporna. Det allra mesta går ju i komposten. Det som är så enkelt idag, det var så annorlunda då.

Min mamma har berättat om hur mycket material det var som bara var förpackningar. Allt hade plast omkring sig. Eller kartong. Eller kartong OCH plast. Och det var bara för maten, sen allt annat man köpte kom också i lager av förpackningar. Och man hade ju så himla mycket grejer. Och när hon var liten, då slängde man allt det där i ett enda sopkärl. Rakt ut i bingen med det.

Det var så mycket skräp att vissa länder fick exportera sina sopor till andra länder, för de hade inte plats för det. Och på vissa ställen fanns enorma berg av sopor, alltså riktiga berg av sopor. Som bara låg där och läckte och stank. Men det är ju länge sen nu.