Superperovskit (2051)

Objektet framför er är ett av de stora tekniska framsteg som gjordes under omställningsåren: solceller baserade på tunnfilm. Denna skånska uppfinning, som idag finns på alla möjliga platser i vårt land, var helt revolutionerande när det dök upp i mitten på 2040-talet.

De allt högre temperaturerna och den ökade mängden farlig solinstrålning under sena 2020- och tidiga 2030-talet gjorde det allt viktigare att skapa skuggade platser i städer. Samtidigt steg kylbehovet för fastigheter, vilket ökade energi- och effekttopparna i hela Sverige, och mer hållbar energi behövdes för den hållbara omställningen. Redan 2026 krävde EU att nya byggnader ska ha möjlighet till solceller på taket, vilket ledde till ökade investeringar i forskning och utveckling av tunnfilmssolceller. Denna prototypteknik hoppades forskarna längre fram skulle kunna installeras på vertikala ytor som fönster och fasader, men var i mitten av 2020-talet ömtåliga och hade för låg verkningsgrad för att kunna användas på bred front.

Under 2030-talet gjordes stora framsteg inom forskningen på material inom tunnfilm, och den blev oerhört hållbar och flexibel. Till och med kläder kunde tillverkas av detta nya material som kallas Superperovskit, eftersom det består av en modifierad variant av mineralet perovskit. Då transparensen på filmen kan dimmas och anpassas efter behov så kunde den enkelt placeras överallt. SP (som materialet kallas i folkmun) kunde färgas i alla färger, så solcellerna var lätta att anpassa. Bilrutor, solglasögon, kläder, fasadbeklädnad, segel, snart inkluderade de alla SP i någon form.

Det största genombrottet kom 2043, när den norsk-svenska uppfinnaren Freja Amundsen från Kristianstad uppfann en teknik som ökade tunnfilmens verkningsgrad från 29% till hela 75%. Samhällen som tidigare upplevt energifattigdom kan nu klara sig till stor del på egenproducerad energi. Synergieffekterna blev otaliga:

●      Eftersom SP är flexibelt och har låg vikt, så gick det att tillverka till exempel tält av detta material. Utsatta områden som flyktingläger fick nu tillgång till egen energi och kan kyla sina tält/och tillverka rent dricksvatten.

●      Kläder började designas som en bärbar produktionskälla, och repareras istället för att kastas eller bytas som man gjorde förr. Detta gör att det blir ett minskat klimatavtryck, eftersom den tidigare modellen för klädproduktion använde mycket energi.

●      Arkitekturen revolutionerades då det gick att både designa och konstruera byggnader som i bred skala kunde stå för sitt eget energibehov, något som minskade energipriserna och ökade energisäkerheten i hela landet. De tunga gamla solcellspanelerna blev snabbt utdaterade. 

Freja Amundsen blev 2050 tilldelad Nansenpriset av FN för sitt arbete med SP, som enligt motiveringen “räddat otaliga liv i utsatta situationer världen över”. Tunnfilmen har även bidragit till avvecklingen av fossila transporter, och blev nyligen en viktig del av den skånska infrastrukturen, efter att den integrerats i den nya versionen av “luftjärnvägen”. Under den stora marsresan 2048 hade astronauterna stor nytta av detta material på sina solsegel, vilket gav stor publicitet internationellt.

Freja har sedan sitt genombrott 2043 blivit något av en skånsk symbol, och nyligen öppnade Högskolan i Kristianstad Amundsenlaboratoriet, med fokus på forskning inom geologi, elektrokemi och spekulativ design för att hedra hennes vetenskapliga gärning