Vattenkranen

Jag arbetar i Mölndals kommun, som jurist med inriktning mot vattenregleringsfrågor. Under mitt snart 20-åriga arbetsliv har vatten varit en av de viktigaste frågorna för kommuner att hantera, men tittar man tillbaka häpnar man över hur det var förr. Tänk att man hade helt fri tillgång till vatten, det går faktiskt inte att föreställa sig.

Grundvattnet har sinat år efter år och ligger nu på extremt låga nivåer i vår kommun. Vi är vana vid skyfall, de kommer i perioder, men marken kan inte ta hand om allt vattnet och det blir översvämningar. Eftersom markerna är så torra kan grundvattnet inte fyllas på. Priset på vattnet är högt, och vattenfrågan är alltid överst på dagordningen.

Idag är alla våra vattenkranar och anslutningar tidsbestämda. Gråvatten måste användas till bevattning och till spolning. Vi har ett regionalt system med silos som samlar upp vatten från översvämningar. Vatten från Vänern är dyrbart och något av det finaste vi har. Klimatförändringarna har inte kunnat avvärjas, men vi hanterar konsekvenserna.

Vi har haft reglerad vattenanvändning sen mitten av 2030-talet. Diskussionerna tog fart när privatbrunnar började sina på olika håll. När det inte längre fanns vatten till jordbruket, och markerna var torra hamnade samhället i akut kris. Vi var oeniga om mycket men lyckades med demokratiska medel komma överens om att tillgången till vatten behöver regleras från myndighetshåll. Beslutet togs 2038 och regleringen ser likadan ut över hela Göteborgsregionen.

Från att beslutet var fattat stabiliserades mycket av problematiken. Lösningar kom efter benchmarking – där vi tittade på lösningar från andra kommuner som Karlskrona, Kalmar och Gotland. Och sen blev Kalmarkranen standard i byggnader, för tydlig styrning av vattenanvändning.